Alingsås kyrkby var tidigt en betydande handelsplats, vilket många fornfynd från stenåldern i området kring Mjörn vittnar om. Handeln och vem som skulle kontrollera den, var under hela medeltiden föremål för strider mellan svenskar och danskar. När danska trupper i Kalmarkriget 1613 brände ner Nya Lödöse flydde stora delar av stadens borgerskap och bosatte sig i Alingsås. Vid krigsslutet ville de återvända till sin stad, men förbjöds av kung Gustav II Adolf eftersom staden var i fiendes ägo. Istället uppmanades de att stanna kvar och bebygga marken.

Stadsprivilegier

Den 21 september 1619 utfärdade Gustav II Adolf stadsrättigheter till den lilla kyrkbyn och Alingsås blev en stad. De ca. 300 invånarna fick nu rätt att bedriva handel och hantverk. Handel kunde ske i form av byte med oxar från södra Sverige mot järn från Bergslagen. Exempel på hantverkare var skräddare, skomakare och smeder.

1639 fick staden det slutliga privilegiebrevet och med det även stadssigillet, som används än idag. Det visar en hjort, stående under en ek på en kulle.

Alströmer och storhetstiden

De första åren i staden Alingsås historia skedde ingen större utveckling. Först på 1720-talet inleddes den verkliga storhetstiden, med Jonas Alströmer (1685-1761) och grundandet av manufakturverket. Jonas Alströmer föddes den 7 januari 1685 i Alingsås. Hans föräldrar, Tore Carlsson och Annika Gislesdotter var borgare i staden.

Barndomshemmet låg på Kungsgatan (nuv. kvarter Storken), men brann ner i den svåra stadsbranden 1749. Då förstördes stora delar av kvarteren utmed Kungsgatan, alltifrån Stora Troget till nuvarande Nygatan.

Jonas hette från början Toresson i efternamn, men tog sig tidigt namnet Alström efter sin födelsestad. Efternamnet ändrades till Alströmer i samband med adlandet 1751.

Industrin utvecklas

Jonas Alströmers ambition var att göra Alingsås till ett hantverks- och manufakturcentrum. Dessa planer hade utvecklats under hans vistelse ute i världen. Alströmer tillbringade närmare 20 år i England, blev engelsk medborgare och svensk konsul i London. Därefter fortsatte han till Frankrike och Paris, varifrån han ansökte om att få grunda ett manufakturverk i Alingsås.

Inom loppet av några år startades ett stort antal industrier, främst inom textilbranschen och Alingsås var en av de främsta industristäderna under mitten av 1700-talet. Här fanns verksamheter som strumpväveri, bandväveri, klädesväveri och tobaksspinneri.

Alingsås bomullsväveri blev den allt mer dominerande industrin i staden. Den drog efterhand också till sig likartad verksamhet och Alingsås förblev fram till 1950-talet förknippat med textil- och konfektionsindustri.

I och med att industrin blev större ökade också befolkningen och staden växte under 1900-talet. Från att ha varit drygt 3000 invånare vid sekelskiftet hade Alingsås befolkning ökat till 12 500 personer i mitten av 1900-talet. Omkring 1950 var textilindustrin som störst med 2300 anställda, vilket motsvarade 55 procent av stadens industriarbetare.

Verkstadsindustrin ökade sin roll som stadens ledande industrigren och mycket av textilindustrins produktion flyttades till andra länder. Så sent som 1999 fanns dock produktion i Almedahls beredningsverk kvar i Alingsås. Almedahls Alingsås AB - verkar fortfarande som producerande textilföretag i Alingsås, även om själva produktionen sedan 1999 är förlagd till andra fabriker i Europa och Asien.